Psalm 33 | O Jesus Krist som mänska blev

Det ultimata sättet är kanske just det som beskrivs i psalmtexten. En Gud som väljer att stiga ner från sin höjd, bli en lortig människa, för att dela alla de plågor, kval och den ångest vi människor bär på.

Och att samme Gud säger sig vilja strida för oss – för att inget nånsin ska kunna skilja oss från Gud.

När rollerna växlar

Jag tänker att vi nog befinner oss på olika sidor ibland. Jag menar alltså att ibland är man den som behöver bli buren, och ibland är man den som bär.

Och jag tänker att när man blir buren så drivs man av kärlek, förvisso någon annans kärlek, men ändå. Och när man bär någon annan så drivs man av kärlek till den personen.

Att bära

Är det inte egentligen det där som sker i vardagen?

När man sjussar barnen till idrotten så att de kan få träffa sina vänner, träna, medan man egentligen är på tok för trött och mest vill slappa hemma?

När man hjälper syrran med läxan istället för att spela tv-spel eller hjälper den där kollegan som inte får till det på jobbet?

Att bli buren

Det inträffar saker i livet när man behöver bli buren. Arbetsplatsen säger upp folk och man blir buren av sin partner.

Man hamnar i mörkare tankar som är för tunga för att reda ut själv och får hjälp av en vän, psykolog. Gemenskapen med andra är det som bär.

Därför blir förmågan att odla gemenskapen med andra av rätt stor vikt. Visst kan en välfärdsstat hålla dig flytande ett tag, men utan gemenskap riskerar man att torrdrunkna.

Faran i att bära

Att vara den som bär är nobelt, det är bättra att bära än att bli buren, det är saligare att ge, än att få. Men, däri finns även en fara. Att älska innebär ofta uppoffringar.

Men det finns liten nytta att offra sig själv så att ingenting finns kvar. Då finns det risk att det inte riktigt är kärleken som driver utan snara rädsla för vad andra ska tycka.

Om man gör det för att man inte kan säga nej när man behöver. Jag tänker att vara driven av kärlek också måste innebära kärlek till sig själv.

Faran i att bli buren

Även om det är bättre att bära finns det ingen skam i att bli buren när det behövs. Men även här finns en fara.

Det är lätt att bli lite bekväm och även om det aldrig var meningen så finns risken att man utnyttjar andras välmenande. Att man tar för givet. En sådan gemenskap håller heller inte länge.

Redan älskad

För den som tror finns ett stort hopp. Den yttersta uppoffringen, den största kärleken, är redan utgiven.

Det är ett hopp som har ekat genom århundraden, från den stund Olaus Petri först skrev ner orden på 1500-talet fram till idag.

Ekot säger samma sak nu som då: Du är redan värd att bli buren. Inte för att du är stark, utan för att du är älskad.