En 15‑åring och en psalm med 400 år på nacken

Låt oss glada och i tro, psalm 31, har över fyrahundra år på nacken. Dess författare, John Milton, var bara femton år när han skrev texten. Texten, som ursprungligen hade 24 strofer, genomgick en smärre lemlästning drygt 350 år senare när Anders Frostenson gjorde den svenska versionen. I dagens svenska form har den endast fem verser kvar och förhållandet till originalet är, utan överdrift, ganska fritt.

Lemlästad – men inte förstörd

När jag skriver lemlästad menar jag inte att Frostensons resultat är dåligt, bara att mycket från originalet gått förlorat, tagits bort, samtidigt som annat har vunnits. Frostenson har fått med kärntemat om Guds barmhärtighet genom tiden, men nästan helt förlorat kontexten. I originalet finns en historisk berättelse, den om Israels erfarenheter: uttåget ur Egypten, plågorna, Röda havet och segern över fienden. Vem Gud är i förhållande till människan berättas alltså genom Israels upplevelse.

Från Israels historia till vårt oss

Originaltexten av Milton kan du läsa här: John Milton: Let us with a gladsome mind.

Frostensons text är dock mer universell. Israel byts ut mot ett oss, psalmen blir personlig. Den är kanske lättare att använda i en modern gudstjänst, men har på vägen också tappat något av sitt ursprungliga historiska djup. Exodusen — plågorna, Röda havet, den konkreta befrielsen — är borta. Det är en förlust, även om jag förstår varför Frostenson gjorde som han gjorde.

A‑melodin: västerländsk – men på drift

Apropå ursprunglig historia finns några nyfikna detaljer om melodierna. A‑melodin har ett tydligt västerländskt ursprung hos Johann Antes. Samtidigt är det rätt blandat: han växte upp i Pennsylvania, bodde i Herrnhut och arbetade i Kairo innan han landade i Fulneck. En man på drift i världen, med andra ord — inte helt olikt melodin själv.

B‑melodin: från buddhisttempel till psalmbok

B‑melodin är däremot ännu mer intressant. Texten hade spridits med missionen och i slutet av 1800‑talet talades det om att den sjöngs till inhemska melodier. Detta var i Guangzhou, och vid den tiden var många missionärer präglade av tanken på den västerländska musikens överlägsenhet. Efterhand insåg man dock att bara kineserna själva kan producera den hymnologi som kan beröra dem själva. Den melodi vi sjunger har sitt ursprung i ett buddhisttempel på det heliga berget Putuoshan. Just versionen vi har i 1986 års psalmbok har dessutom fått en lätt västerländsk behandling.

En psalm som börjar hos en femtonåring i 1600-talets England, lemlästad av en svensk redaktör, sjungen till en melodi från ett kinesiskt buddhisttempel — och ändå är det här vi är. Det är rätt mycket att ha med sig in i en gudstjänst.