Thekla Knöshemliga liv
Thekla Knös: Mellan historiens radband döljer sig ofta glömda berättelser om människor vars liv och verk förtjänar att lyftas fram i ljuset. En sådan fascinerande gestalt är Thekla Levinia Andrietta Knös, en författare vars livsspår sträckte sig genom 1800-talets Uppsala och Växjö. Följ med på en resa genom historien och utforska det fängslande livet och arvet från denna unika kvinnliga röst.
Blyg och lillgammal i Uppsala
Född den 17 juni 1815 i Uppsala, växte Thekla upp som enda barn till en kluven värld av lärdom och livsglädje. Med en fader präglad av inåtvändhet och en mor som omfamnade estetikens värld, formades Theklas tidiga år av en brokig palett av influenser. Hon var lillgammal, redan från ung ålder visade hon nämligen en ovanlig mognad, vilket A. Törneros noterade redan 1827: ”oaktat skenet av barndom är hon dock i det hela äldre än både far o mor”.
”De små knösarna”
Efter faderns bortgång 1828 bosatte sig Thekla och hennes mor i Uppsala, där de snart blev centrala figurer i stadens kulturella kretsar med smeknamnet “de små Knösarna”. Med vänner som den unge G. Wennerberg och senare Malla Silfverstolpe som ständiga sällskap, trädde Thekla in i en värld av poesi och filosofi. Deras hem blev en oas av blommor och konstverk, där livet dansade i harmoni med konstens flöde. Andra frekventa gäster var Geijer, Atterbom och Hwasser som såklart inneburit en priviligerad litterär och intellektuell miljö.
Depression och tillfrisknande
Men livets vägar är sällan raka, och Theklas liv präglades också av djupa tragedier och utmaningar. Efter moderns bortgång 1955 fann hon sig ensam och övergiven, men starkt driven av en längtan efter mening och ändamål. Trots motgångarna fortsatte hon att kämpa för sina drömmar, både som författare och som en röst för de svaga i samhället. Hon tillfrisknade efter depressionen som tog fart i samband med moderns död och medverkade 1869 till grundadet av Föreningen för sinnesslöa barns vård.
Idiotanstalt och sinnesslö
Orden sinnesslö må sticka i en modern människas ögon. Men faktum är att på Theklas tid kallades personer med intellektuell funktionsnedsättning för idioter och dessa vistades på “idiotanstalt”. Föreningen medverkade till att ersätta “idiot” med “sinnesslö” och hade som mål att ”inom fäderneslandet verka för sinnesslöa barns uppfostran till medvetna och nyttiga medlemmar av samhället”.
Thekla Knös bakom fasaden
Theklas poetiska arv väcker en del frågor. Hennes dikter berömdes ofta som själfulla av de samtida. “På ett äkta nordiskt vis, blekt o litet blåfruset” enligt A Österling. Men efter att ha släppt “Pågen”, en sonettsamling belönad av Svenska Akademien, och fått sin anonymitet röjd så försökte hon förstöra manuskripten. Dessa hade tydligen en viss passion i kärleksskildringen och man kan fråga sig vad mer som dolde sig bakom den behärskade fasaden.
Hon var uppvuxen i ett samhälle med andra ideal än idag och kanske hade hennes poesi kunna bli riktigt storslagen och än mer ihågkommen om hon hade vågat ge uttryck för dessa eventuellt mer undantryckta känslor?
Ett tydligt spår av Thekla Knös hittar vi dock i hennes otroligt älskade översättning av psalm 113 Det är en ros utsprungen.
Thekla Knös i korthet:
Född: 1815-06-17 – Uppsala
Död: 1880-04-16 – Växjö
Psalmer: 113 Det är en ros utsprungen
Genre: Lyrik, Psalm
Samtida: Geijer