Psalm 42 | Se Jesus är ett tröstrikt namn

Döda tid i evighet

Evigt liv! Dessa två ord avslutar psalmen ”Se Jesus är ett tröstrikt namn”. Men vad ska man göra med all den tiden? Dödsskrolla himlens facebook eller gå på gator av guld? Får man ha tofflor då? För jag blir nog trött i fötterna annars… Jag har funderat på frågan lite det senaste, för den är svår, vad innebär egentligen ett evigt liv?

Lyssna på psalmen medan du läser vidare:

Vill du ha bättre ljudkvalitet och bidra mer till artister – Välj Qobuz eller Deezer istället för Spotify

Jag tror inte på något efter döden – eller?

I början på dokumentären En klang av tro säger jag rätt självsäkert att jag inte tror på nånting efter döden. Detta var sommaren 2023 om jag minns rätt. Men saker förändras över tid och jag har tänkt på detta flera gånger sedan dess, diskuterat. Evigt liv alltså, eller vad som händer efter döden. När jag nu möter detta igen, i slutet av psalm 42 så sticker tanken iväg så som den brukar.

Uppenbarelsebokens beskrivning och dess symbolik

Vad är evigt liv egentligen? Är det evigt så som vi förstår tid? Och hur är tillvaron? Å ena sidan säger exempelvis uppenbarelsebokens 21:a kapitel detta om det nya Jerusalem: ”och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och det låter ju bra, låter chill. Livet är tufft ibland och att få pusta ut hade varit najs. Sen fortsätter kapitlet med att staden är av rent guld, som är som rent glas med väggar av ädelstenar. Det låter lite som en akustisk mardröm. Ljudet skulle studsa som i ett badrum och utan tofflor blir det hårt att gå på.
Fast, det får nog ändå förstås symboliskt! Uppenbarelseboken går inte riktigt att ta sig an på något annat sätt.

Himlafåtöljen och den eviga sovmorgonen

Så, om det bara är symboliskt, hur är det då? Jag har svårt att föreställa mig en evig tillvaro som skulle kännas meningsfull. Om man alltid var utsövd, skulle man uppskatta sovmorgon då? Behöver man sova alls? Om det inte finns något att göra, sitter man då bara i sin himlafåtölj och tycker att allt är fantastiskt ändå? Finns det nån kamera att fota med, det skulle jag nog sakna annars!

Att försöka definiera det odefinierbara

Det finns en tanke om att man kanske kan få återse nära och kära, men går man bara runt där i toga, har alla en snygg kostym eller är alla som Eva och Adam, bara utan att vilja skylas?
Hur jag än söker efter en form på livet efter detta hittar jag ingen som känns rimlig, för många frågor uppstår och att göra sig mödan upplevs på sin höjd fåfäng.

Vad säger de olika traditionerna?

Och vad säger de stora kyrkorna då? Katoliker, ortodoxa och lutheraner delar själva grundmelodin: himlen är evigt liv i Guds närvaro. Men de spelar lite olika stämmor på temat.

Drunkna i kärlek – Katoliker

Katolska kyrkan pratar ofta om himlen som den slutliga saligheten, en ren och fullkomlig kärlek. Men det finns också tanken på skärselden – ett slags andlig reningsprocess för att bli redo inför Gud (se Katolska kyrkans katekes §§1023–1030). Mystiker som Teresa av Ávila beskrev himlen som att drunkna i Guds kärlek, nästan så att ”jaget” upplöses i Gud.

Bli gudomliggjord – Ortodoxa

De ortodoxa går på samma spår av kärlek, men de talar mer om theosis – att människan steg för steg blir delaktig i Guds liv, att förvandlas av hans ljus. I ikoner och hymntexter beskrivs de heliga som ”foton”, ljusbärare. Ikonerna kan ses som fönster till det heliga. Theosis är inte att bli en gud, utan att bli delaktig i Guds liv – som ett järn som glöder i elden, men förblir järn.

Vara hos kristus – Protestanter

Och protestanter då? Luther, exempelvis, var själv skeptisk till att försöka beskriva himlen i detalj – han nöjde sig ofta med att säga att vi ska ”vara hos Kristus”, och att det räcker. Men samtidigt höll han fast vid kroppens uppståndelse: att vi fysiskt ska återuppstå på den yttersta dagen, inte bara som andar som svävar omkring. Då väcks förstås praktiska frågor (”och om man är kremerad då?”), men Luther menade att Gud nog kan hålla ihop oss ändå. Detaljerna fick man lämna åt Gud, men löftet om uppståndelsen var viktigt.

Katoliker, ortodoxa och protestanter delar inte bara tron på evigt liv i Guds närvaro, utan också på att detta liv inkluderar kroppen – fast på olika sätt.

Kan evigheten vara en kärlekssörja?

Så, kanske var alla dessa ord i uppenbarelseboken bara mänskliga bilder för nåt som inte kan fångas? Och något odefinierbart kan vara lättare att tro på. Kanske är allt en härlig kärlekssörja i en stor pöl av härliga ljusgenomborrade själar?

Jag vet inte, känns nästan högmodigt att definiera. Vad tror du?
Gör din röst hörd på Psalmprojektets Patreon!

Se Jesus är ett tröstrikt namn
Text

1
Se, Jesus är ett tröstrikt namn
och i all nöd vår säkra hamn.
Vi genom Jesus får Guds nåd
och finner på det bästa råd.

2
Guds ende Son, o Jesus huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.
Vår nöd du ser och hjälpa kan,
du som är både Gud och man.

3
Av dig är all rättfärdighet,
av dig all frid och salighet.
Den som till dig har satt sin tröst,
han blir ifrån allt ont förlöst.

4
Dig vare pris för livets ord,
för dopets bad och nådens bord.
Din frid oss här i tiden giv,
och efter döden evigt liv.

---

Stötta Psalmprojektet

Psalmprojektet växer tack vare dig!
Ditt stöd – stort eller litet – gör skillnad.

---

Swisha en gåva

Vill du stötta en gång?
Swisha till 076-015 20 24

---

Patreon – följ gratis

Läs inlägg, ta del av nyheter och var med i gemenskapen.
patreon.com/psalmprojektet

---

Patreon – bli fadder

Bidra med en liten summa varje månad (som en kopp kaffe) och få tillgång till innehåll i förväg.

patreon.com/psalmprojektet

💡 Patreon är en trygg och enkel tjänst för stöd på nätet.
Du kan avsluta när du vill – inga bindningar.

---

Tillsammans håller vi psalmerna levande.
Tack för att du är med!