Psalm 36 | O Kriste oss benåda


O Kriste oss benåda
Text

1
O Kriste, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dig vårt hjärta längtar,
från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.

2
Din Fader dig allena
har givit allt i hand,
att du må allt förena
med trons och fridens band,
och så åt dig förvärva
ett folk som sällt skall ärva
det rike du berett.

3
Vad Fadern dig har givit
du ej borttappa vill.
Du för till rätta livet
allt vad dig hörer till.
Dit värdes mig ock föra,
att jag må dig tillhöra
i tid och evighet.

Historien om psalmen

I över 200 år fick en man äran för en psalm han aldrig skrev. Den verkliga författaren? En ung nunna som Luther beundrade – men som kyrkan raderade ur historien.

Detta är berättelsen om psalm 36 O Kriste, oss benåda

När gubbarna raderade henne ur historien

Vi är i Wittenberg 1524. I händerna håller Martin Luther Erfurter Enchridion. Det är ett tämligen pretto namn på ett sånghäfte, ett av reformationens första.

Bland psalmerna finns en som sticker ut: Herr Christ, der einig Gotts Sohn. Den är författad av Elisabet Kreuziger, en före detta nunna och tillika reformationens första kvinnliga psalmdiktare.

Luther publicerar den och psalmen sjöngs flitigt i gudstjänsterna.

Problemet var bara att gubbarna i kyrkan inte kunde tolerera att en kvinna skrev hymner. De var dessutom oroliga att det skulle underminera teologin. Så Elisabet raderades ur historien i över 200 år.

Nunnan som flydde klostret – med hela alfabetet i bagaget

Hon föddes Elisabet von Meseritz runt år 1500 i en adelsfamilj i Pommern. Hon gick i kloster redan som barn, hon blev nunna i Marienbusch kloster i Treptow an der Rega.

Bakom klostermurarna fick hon något få andra kvinnor hade tillgång till: utbildning. Under medeltiden var dessa platser de enda där kvinnor kunde lära sig läsa och skriva. Vissa kloster erbjöd läsning och skrivning på latin, aritmetik, grammatik, musik, moral, retorik, geometri och astronomi.

Men så nådde reformationens idéer klostret genom Johannes Bugenhagen, en av lutherdomens inflytelserika gestalter.

Luther var ju emot klosterlivet, det kanske du minns? Så, sagt och gjort, Elisabet tog sitt pick och pack, lämnade nunnelivet hädan år 1511. Hon begav sig mot Wittenberg, stället där allt hände, och bodde först hos Bugenhagen. Men bara 2 år senare gifte hon sig med Caspar Kreuziger, en av Luthers polare (student och medarbetare). Samma år skrev hon också psalmen som skulle göra henne berömd! Och glömd!

Den teologi som var för bra för att komma från en kvinna

”Herr Christ, der einig Gotts Sohn” är lite av ett teologiskt mästerverk.

Vers 1-2 handlar om frälsningshistorien: Kristus som Guds ende son, Morgonstjärnan, född av jungfrun, som krossat helvetets portar och öppnat himmelens. Orden anknyter till den niceanska trosbekännelsen.

Vers 3-5 är bön: om större kärlek och kunskap för att smaka Kristi ”ljuvhet” i hjärtat, om hjärtats hängivenhet, om den gamla människans död och den nyas uppståndelse enligt Romarbrevet kapitel 6.

Språket kom från nunnornas ”Herzensfrömmigkeit” – hjärtefromheten som vuxit fram i medeltidens nunnekloster. Elisabet förde med sig detta in i reformationen och förenade det med den nya lutherska teologin.

Luther vart nog imponerad, för han gav ut den i sitt Erfurter Enchiridion.

Men kyrkomännen under 1500-1700-talen var som kyrkomän var på den tiden. Smått sexistiska, för, uppenbarligen kan ju inte en kvinna, en ung kvinna, skriva en sådan djup teologi!

Rent strunt!

Luther publicerade den. Sedan började lögnen.

Man tillskrev psalmen nån manlig teolog närmare 1600-talet – Andreas Cnopius.

Anledningarna är nån av följande tre, eller en mix av dem:

  1. Ovilja att erkänna en kvinna. Enligt Mary Jane Haemigs forskning fanns det direkt motvilja mot att kreditera en kvinna.
  2. Hennes skadade rykte. Hennes make och deras son blev anklagade för avvikande läror. Så det faktum att hon är släkt med dem kan ha svärtat hennes trovärdighet.
  3. 1 Timoteus 2:11-15. Man tolkade nog denna passage så att kvinnor varken ska undervisa eller predika.

Så i över 200 år stod Cnopius som upphovsperson till Elisabets psalm. Först på 1800-talet grävde forskare upp Elisabets författarskap från glömskans grav.

Bara titta – inte tala

Det hela är lite knepigt, för å ena sidan uppmuntrade reformationen till bibelstudier och läskunnighet. Flickor fick oftare gå i skolan och läste de bibeln kunde de ha bra inverkan på sin familj.

Å andra sidan tolkade man bibeln så att kvinnor skulle hålla käften. Inte predika, inte undervisa eller tolka skriften. De som publicerade något gjorde det ofta via någon man.

En del vägrade dock att tiga.

Systerskapet som vägrade tiga

Argula von Grumbach

(1492-1563) En bayersk fyrabarnsmor och adelskvinna. Hon hade memorerat hela bibeln och när ett universitet 1523 förföljde en luthersk student skrev hon ett brev med 80 bibelcitat som försvarande studentens tro.

Brevet trycktes i fjorton upplagor på bara två månader och blev en bästsäljare.

Hon fick dock gott om motståndare som kallade henne för bland annat ”skamlig hora”, ”dåraktigt” och ”en arrogant djävul”.

Svärföräldrarna sade upp kontakten och hennes man fick det sanslösa rådet att göra henne invalid, så att hon skulle sluta skriva, eller strypa henne, utan att det skulle få rättsliga konsekvenser.

Hon fortsatte skriva och brevväxlade bl.a. med Luther.

Ursula av Munsterberg

(1491-1534) Försvarade nunnors rätt att dumpa klosterlivet och hennes böcker hamnade på Index Librorum Prohitorum. Katolska Kyrkans lista på förbjudna böcker.

Magdalena Heymar

Hon blev första kvinnan på ovan nämnda lista, tydligen var det lite för avantgarde att en kvinna skrivit en barnbok med psalmer.

Systrar. Alla censurerade för att de vågade tänka, skriva, tolka.

Psalmen som överlevde århundradena

Psalmen översattes till svenska, troligen av Olaus Petri, och publicerades 1536. Den togs med i psalmboken från 1695 och har varit med i varje psalmbok sedan dess.

År 1814 fick den ett ansiktslyft utav Johan Åström, men idag sjunger vi bara de tre sista versarna i psalm 36. (Fullversionen i ny språkdräkt av Hartman finns som psalm 350 i svenska kyrkans psalmbok 1986.)

I 500 år har man i olika länder och översättningar sjungit hennes psalm.

De stal rösterna. Orden vägrade dö.

De kvinnor som på den tiden brann med ett intellektuellt begär fann ofta sin tillflykt i klostren, det ställe där det var helt tillåtet. Dessa systrar har vi mycket att tacka för att vi idag har så mycket kunskap bevarad, manuskript med mera.

Deras röster stals, namnen cencurerades, men orden överlevde. Psalmen överlevde!

När vi sjunger ”O Kriste oss benåda” idag så sjunger vi inte bara en gammalmodig text i vår lokala kyrka. Vi sjunger med Elisabet. Med Argula. Med Ursula. Med alla dessa systrar som vägrade tystas.

Finns det fler röster som vi sjunger med – utan att veta deras namn?

Gör din röst hörd på Psalmprojektets Patreon


Stötta Psalmprojektet

Psalmprojektet växer tack vare dig!
Ditt stöd – stort eller litet – gör skillnad.


Swisha en gåva

Vill du stötta en gång?
Swisha till 076-015 20 24


Läs inlägg, ta del av nyheter och var med i gemenskapen.
patreon.com/psalmprojektet


Bidra med en liten summa varje månad (som en kopp kaffe) och få tillgång till innehåll i förväg.

patreon.com/psalmprojektet

💡 Patreon är en trygg och enkel tjänst för stöd på nätet.
Du kan avsluta när du vill – inga bindningar.


Tillsammans håller vi psalmerna levande.
Tack för att du är med!

O Kriste oss benåda
Innehållsförteckning

Psalmbok år 1986: Psalm 36

Psalmbok år 1937: Psalm 50

Psalmbok år 1819: Psalm 50

Psalmbok år 1695: Psalm 119

Text: Elisabet Kreuziger år 1524

Musik: Erfurt år 1524

Originalspråk: Tyska

Översättning: Olaus Petri år 1536

Bearbetning: Johan Åström Olaus Petri år 1816

Inspelning: Psalmprojektet 2025-10-26

Stämning: Drivande Pulserande Intim

Tema: Jesus, vår Herre och broder