Psalm 24 | Med tacksam röst och tacksam själ -

Lyssna
Tab 2
Tab 3
Fakta

Lyssna

Lyssna på andra plattformar

Qobuz Spotify Deezer YouTube Amazon Music Apple Music

Spotify är störst – men inte bäst. Testa Qobuz eller Deezer!

Psalmtext

Vers 1
Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

Vers 2
Min Gud, ett vet jag som består
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

Vers 3
Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

Vers 4
Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

Vers 5
Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

Vers 6
Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl.
Från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

Vers 7
Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkar av.

Vers 8
Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

Vers 9
Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Historien om psalmen

Den omöjliga tacksamheten – psalm 24 och krigets Berlin

”Med tacksam röst och tacksam själ” låter vid första anblick som en tidlös och ganska allmän lovsång.

Men om man placerar psalmen i sin ursprungliga miljö, Berlin anno 1653, kommer den i annan dager: den handlar om tacksamhet bland ruiner, pest, barnadöd och ett land som just stapplat ut ur det trettioåriga kriget.

Paul Gerhardts original Ich singe dir mit Herz und Mund publicerades först gången 1653 i den kände Johann Crügers Praxis Pietatis Melica, en serie koralböcker.
Den var 18 verser lång och handlar om tacksägelse till Gud.

Och ja, visst tänker man ibland på hur viktigt det är att visa tacksamhet. Som barn fick man lära sig att säga tack.

Men även i våra, förhållandevis, lätta liv glömmer man ändå ibland. Och det är precis här bakgrunden till psalmen får en att häpna.

Halva Berlin är borta

Den publicerades som sagt 1653. Det är bara fem år efter att det trettioåriga kriget tog slut. Berlins befolkning hade minskat med mer än hälften, till bara 6 000 personer. Det hade, förutom av krig och svält, dött en stor mängd människor i digerdöden som hade en revival vid den här tiden.

Mitt i detta publicerades denna tacksägelsepsalm. Speciellt vers 4 i den svenska översättningen sticker ut:

Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

Vilken gyllne frid?

Underförstått är Gud, Fadern, svaret på frågorna. Men hur? Vilken skördetid? Man hade ju dött i svält? Dyr, gyllne frid, jodå, ofantliga mängder hade stupat för den.

Men frid för hem och fosterland. Hemmet, familjen, alltså Paul hade inga barn då, men Johann Crüger hade misst flera av sina. Och das Vaterland, fäderneslandet var just krigshärjat.

Att nån i dessa omständigheter hittar anledning till att visa tacksamhet är en större utmaning till oss än jag tror vi förstår. Deras tacksamhet var inte naiv, den var väl prövad. Tankarna går till Job…

Eklund, Europa och ekot från Berlin

Omvänt intressant blir J. A. Eklunds översättningen till svenska. Den sker 1911 i en tid då nationalismen spirar, bara 3 år innan första världskriget.

En katastrof jag inte tror någon då kunde ana även om tiderna var oroliga och rustning skedde…

Visst kastar historien ett intressant ljus på en gammal vän tacksamhetspsalm?