Vers 1
I hoppet sig min frälsta själ förnöjer.
I tron jag till ett evigt väl mig höjer.
Ty jag betänker att dödens länker
har Kristus brutit och mig livet skänker.

Vers 2
Med honom salighetens stig jag funnit,
och himlaarvet han åt mig har vunnit.
När jag insomnar, han mig omfamnar,
och på hans armar jag i himlen hamnar.

Vers 3
Som fågelen vid ljusan dag sig gläder,
så glad i ljusets rike jag inträder.
Vid änglasången och harpoklangen
jag skådar evighetens dag uppgången.

Vers 4
Och högre, klarare än gull, än solen
min själ skall skina ärofull för stolen.
Den gode Guden iklär mig skruden,
som själv han lovat åt den kära bruden.

Vers 5
En evig, oförgänglig fröjd det bliver,
som fridens Gud i himlens höjd mig giver,
där Jesu vänner med palm i händer
lovsjunga Lammet, som de sina känner.

Vers 6
Ack, att jag dit ur sorg och strid må komma,
där Gud församlar i sin frid de fromma!
Min Jesus vände snart mitt elände
i fröjd och salighet förutan ände.

Vers 7
Beredd håll mig, o Jesus Krist, att vänta
din ljuva ankomst, när du sist vill hämta
ur tåredalen, från jordekvalen
din brud till dig i ljusa fröjdesalen.