Helighet och närhet

Psalm 20 Helige Fader, kom och var oss nära består av en intressant kontrast. Helighet och närhet. Två saker som kanske vid första anblick inte riktigt känns kompatibla.

Repet runt foten

Har du hört om att de judiska översteprästerna ska ha haft ett rep knutet runt foten när de gick in i det allra heligaste? Det ska ha varit för säkerhets skull, ifall han skulle råka dö i Guds heliga närvaro. De skulle kunna dra ut honom. Ingen annan fick ju beträda platsen. Närheten till det allra heligaste var livsfarlig.

Det är en intensiv tanke, den säger något om hur de uppfattade Guds helighet då: en verklighet så extrem att människan riskerar att dö i dess närvaro.

En berättelse som inte finns i Bibeln

Men det är också bara en berättelse. Den återfinns faktiskt inte i Bibeln. Den kommer ifrån Zohar, en, troligtvist medeltida, skrift som räknas som den viktigaste boken i den judiska mystiken: Kabbala.

Hur ver vi att det inte var så då? Jo, men i andra mosebok 28 är beskrivningen av överstprästens klädnad oerhört noggrann. De hade inte missat en sån avgörande detalj.

Bjällrorna

Vad som däremot finns beskrivet är bjällror av guld som ska finnas i manteln. Ljudet skulle höras när prästen går in i helgedomen, för att han inte ska dö.

Snöret är en legend, men bjällrorna ska ha använts!

Ljudet som tecken på liv

Bjällrorna berättar dock en minst lika dramatiskt berättelse. De markerar att översteprästen inte rör sig inför Gud på egna villkor. Ljudet blir ett tecken på liv. Så länge de ringer så är översteprästen vid liv.

Tystnaden skulle innebära att närheten till det heliga kostade prästen mer än han kunde bära.

Ett ord som betyder något helt annat

Ordet som används för helig i hebreiskan är קדש (qadosh). Det betyder att avskilja, särskilja, att reservera. Det är inte något intensivare version av det vanliga. Det är något hel annat. Något otillgängligt. I templet visades detta rent fysiskt: det fanns en förgård, det heliga och det allra heligaste. Ju närmare Guds närvaro, desto snävare är tillträdet.

Avståndet är fundamentalt

I detta ljus kan närhet och helighet verkar vara varandras motsatser. Du kan inte närma sig det heliga helt utan vidare. Du ska tvättas, invigas, bära rätt kläder, offra, vänta. Avståndet är fundamentalt. Kanske känner du själv så ibland, att du inte räcker till som du är?

En djärv bön

Mot denna bakgrund är de första orden i psalm 20 i 1986 års psalmbok rätt märkliga: ”Helige Fader, kom och var oss nära.”

Det är en djärv bön som förenar det som templet höll isär. Den avskilde kontra den tillgänglige.

Den som är kristen tänker kanske direkt: ”men förlåten gick ju sönder, uppifrån och ner, när Jesus dog på korset. Vägen är fri!”

Du behöver inte ens gå till nya testamentet

Men du behöver faktiskt inte ens gå till nya testamentet för att finna en Gud som överbryggar det avståndent.

Redan i gamla testamentet ryms denna spänning, i Jesaja 57:15.

Ty så säger den höge och upphöjde,
han som tronar till evig tid och heter ”den Helige”:
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

Inte för att förgöra, utan för att ge liv

Det gör inte heligheten mildare, udden är kvar, närvaron är farlig, omvälvande. Men inte för att förgöra dig, utan för att ge dig liv.

Helige Fader, kom och var oss nära