Gud älskar bara morgonpigga människor!

Jag säger det med viss skadeglädje, för jag är faktiskt en sån. En gryningsmänniska, en av dom som vaknar pigga och sen tillbringar resten av dagen med att – diskret, men inte helt diskret – påpeka det för alla andra. Hela världen fröjdes Herran / tidigt och av hjärtans grund lät, första gången jag läste den med de glasögonen på, nästan som en bekräftelse uppifrån. Gud, helt enkelt, på min sida.

Skämt åsido: jag läste sen vidare i Svenska Akademiens ordbok. Och min lilla seger kollapsade rätt snabbt får jag säga.

Tidigt – fast inte den tidigt du (och jag) tänkte

Idag betyder tidigt nästan bara en sak: före den vanliga, förväntade tidpunkten. Bittida. Arla. Innan kaffet, innan världen vaknat, innan du hunnit bli en hyfsad medmänniska.

Men SAOB har, lite längre upp i samma uppslagsord, en annan betydelse, en som nuförtiden bara överlever i ordspråk. Tidig som i läglig. Rätt avpassad. Vid lagom tillfälle, inte nödvändigtvis före något, bara precis i rätt läge för det. Exemplet ordboken ger är ett gammalt ordspråk: Tidig gåva får dubbel tack. Inte en gåva levererad klockan sex på morgonen får dubbel tack – utan en gåva som kommer när den behövs. Läglig. Rätt. På pricken.

Två helt olika tidigt. Samma ord, ett par hundra år emellan.

En tysk ledtråd

Hela världen fröjdes Herran är ingen originaltext. Den bygger på en tysk psalm av Johann Franck (1618–1677), översatt av Jakob Arrhenius 1691 och putsad av domprosten Jesper Svedberg 1694 inför 1695 års psalmbok. Samma 90-tal då tidig, enligt SAOB, fortfarande lutade mer åt läglig än åt bittida.

Den tyska förlagan brukar idag återges i en städad form som Alle Welt, was lebt und webet, men i en äldre tryckning lyder första versen så här:

Alle Welt, was kreucht und webet,
Was im Feld und Häusern ist :
Was nur Stimm und Zunge hebet,
Jauchze Gott zu jeder Frist,
Dienet ihm, wer dienen kan,
Tretet mit Lust vor ihm heran.

Lägg märke till Kreucht und webet som betyder krälar och myllrar. En betydligt mer jordnära bild än Hela världen: Psaltaren 100:s hela skapelse, inklusive det som kryper i gräset.

Men det jag verkligen fastnade för är raden Jauchze Gott zu jeder Frist – jubla för Gud vid var stund. Zu jeder Frist betyder ungefär närhelst det är läge för det, alltså: alltid, när stunden infaller. Raka motsatsen till ett klockslag arla morgon.

Jag måste vara ärlig med att jag kan inte bevisa att Arrhenius eller Svedberg satt med just den här raden i huvudet när de skrev tidigt och av hjärtans grund, för den svenska texten är ingen rad-för-rad-översättning av den tyska. Men betydelsemässigt landar den äldre läsningen av tidigt ändå förbryllande nära zu jeder Frist: vid var stund, när det är läge för det.

Gud, klockan och hjärtat

Så älskar Gud bara morgonpigga människor? Förmodligen inte. Men tidigt och av hjärtans grund betyder, om den äldre läsningen stämmer, något helt annat än sätt väckarklockan på fem. Så, fröjdes Herran när stunden är läglig för det, och gör det på riktigt, av hjärtans grund.

Och jag, gryningsmänniska som jag är, får helt enkelt acceptera att min morgonfromhet inte är någon någon förtjänst, eventuellt någon slags tur i dygnsrytmslotteriet. Den lägliga stunden infaller lika ofta i ett sent köksbord, eller precis när man trampar på en spik och inser att man turligt nog hade skyddsskor just denna dag. Tidigt, i den gamla meningen, är inte en tid på dygnet. Det är ett just nu, äntligen, på riktigt.