Psalm 38 | För att du inte tog det gudomliga

Triumf, visst väcker ordet omedelbara bilder? Maffiga triumfbågar, som den i Paris eller Konstantinbågen som ännu står i Rom, blev resta för att för evigt markera seger.

Det är dominans över fienden, en erövrare som spejar över sitt nya territorium, en fältherre med de kättade, besegrade i ett tåg bakom sig.

Vardagens erövrare

Men det finns gott om bilder idag också. Det är F1-föraren högst på pallen som sprutar champagne mot motståndarna.

Det är den som vinner en hätsk debatt på sociala medier och ser motståndare tystna.

Det är den där personen i bostadsrättsföreningen som missbrukar sin makt till att detaljstyra andra och genomföra egna skumma favoritprojekt som andra är emot.

Men tänk om allt vi vet om seger är fel?

Men hur ser kärlekens triumf ut?

Kan den kräva underkastelse? Tvingar den ner nån på knä? Är den dominant?

Jag är kanske inte bäst lämpad att svara på det. Men psalm 38 i 1986 års psalmbok, För att du inte tog det gudomliga, ger åtminstone ett förslag på hur kärlekens triumf kan se ut. Och det är en bild som vänder upp och ned på allt vi tror oss veta om seger.

Vers 1:

För att du inte
tog det gudomliga
dig till en krona
för att du valde
smälek och fattigdom
vet vi vem Gud är.

Psalmen är upphovsrättsskyddad ännu och därför får jag inte visa mer.

Tre steg som omdefinierar makt

Psalmen byggs upp som en logisk argumentation. I de tre första versarna upprepas formeln ”För att … vet vi…” Den lägger helt enkelt fram tre bilder för hur vi kan förstå Guds natur. Och ingen av dessa handlar om makt i traditionell mening.

Vers 1 – Avstående från makt

Den första versen är en omskrivning av Filipperbrevet 2. Där berättas att Jesus, trots att han var Gud, ”räknade inte jämlikheten med Gud som ett segerbyte”, utan ”utgav sig själv”. Han tog inte makten som en krona utan valde fattigdomen. Triumfen i vers 1 är inte erövring, det är avkall.

Vers 2 – Seger genom nederlag

Den andra versen pekar på korset. Korset var romarnas ultimata förnedringsverktyg, den yttersta skammen. Att dö på kors var ett varnande exempel för allmänheten, fråntagen all värdighet.

Men psalmen säger att i denna frivilliga lydnad ”fram till det yttersta” förstår vi vad sann seger är. En makt som inte besegrar genom att döda, utan genom att utge sig själv för andra.

Vers 3 – Närvaro hos de utstötta

Den tredje versen fullbordar bilden. Medan en vanlig segrare visar dominans över andra stiger Gud ner till de dömda, de plågade. Gud har inte bara sin plats på en gyllene tron långt borta, utan mitt i den djupa ensamheten.

Kärlekens vilda segerparad

En segerparad för kärleke skulle då se helt annorlunda ut. Den är inte byggd utav sten utan av två händer som sträcker sig för att hjälpa någon upp. Det är inte på en gyllene väg utan i leran bredvid de utstötta.

Det finns inga kättade fiender, tvärtom, de som går här har fått sina bojor upplåsta, det är de ensamma som funnit vänner, de skamfyllda som fått sin värdighet tillbaka, de rädda som funnit mod.

Och den triumferande själv? Han rider inte på en vagn spänd för vita hästar. Han går barfota bredvid, kanske på knä för att tvätta smutsiga fötter på de trötta vandrarna som går bredvid.

Krigsbytet är inte guld och silver utan ett läkt sår, en återupprättad relation, ett förlåtet felsteg. Musiken är inte fanfar och trumpeter utan den tysta sången från ett hjärta som äntligen känner sig hemma.

När hela skapelsen stämmer in

Nu når vi de två avslutande versarna med sina ”Därför skall alla… säga/bekänna det: Jesus är Herre.” Logiken har förändrats och grunden därför lades i vers 1-3.

Vers 4 – Den mänskliga gemenskapen

Här är bekännelsen ”Jesus är Herre” inte något framtvingat av vapen. Tvärtom är det ett glädjefyllt rop från alla de som funnit en kärlek som befriar. De sargade, lyckliga, dömda, döende, heliga. ALLA samlas i en gemenskap.

Vers 5 – Hela skapelsen

Den slutliga triumfen, den som vanns i det tysta, i avkall och smärta är den som tillslut får konsekvenser i hela universum.

Inte bara alla människor utan alla varelser, världar, allt som varit, är och ska komma. ALLT hålls ihop av den där segern, kärlekens kraft.

Det är något helt annat än en liten pluttig triumfbåge i sten…

Diskutera på Patreon

Det finns två olika melodier som presenterar psalmen på var sitt unika sätt. Melodi A är skriven av I. Milveden och B-versionen är skriven av B. Ring.

Vilken är din favorit?

Gör din röst hörd på Psalmprojektets Patreon