Herre jag vill bida!
Eller Herre jag vill vänta som man kanske skulle sagt idag.
Jag har tänkte på det mycket det senaste, att bida, att vänta för en större belöning senare. Det är en vansinnigt kraftig disciplin. Det är det som ligger till grund för växt, sparande och utveckling. Att lägga undan dagens spontana önskan för ett större värde längre fram, vare sig det är här på jorden eller efteråt.
Att bida, att vänta är inte att passivt sitta och låta tiden gå. Låt mig ge ett personligt exempel:
Jag har väl alltid varit lite dålig på att spara just pengar, men att offra tid har kanske snarare varit min grej, och det har belönat mig så många gånger. Som man konsekvent väljer att kanske inte slappa i soffan och istället lära sig något. Det är långsamt, man ser kanske inte belöningen speciellt tydligt, men vet att den finns där. Man får bida, vänta. Och när den väl kommer är den ofta så mycket mer värd än det där slappandet i soffan. För mig är ett av de tydligaste exemplen på detta när jag lärde mig tyska. Jag offrade mycket tid och bekvämlighet för detta. Sedan 13 år senare slog covid till, jag tappade inkomsten och räddades till ett nytt jobb 3-4 dagar innan personlig konkurs av det faktum att jag bidat min tid med tyskan.
Liknande kan man hitta i Matteus 25:14-30
Hoppas ni har en fantastisk söndag, här kommer dagens psalm!
Lyssna!