Att dö och uppstå är något vi bör göra dagligen.
Vi har kanske alla en vision om vilken sorts människa vi vill vara, och sedan en brysk verklighet där vi hela tiden missar målet, inte riktigt är så som vi skulle vilja. Man vill ju hela tiden bli lite bättre, mer lik sin förebild.
Och då blir denna psalm genast aktuell. Kornet har sin vila brukar nog för de flesta vara en påskpsalm eftersom texten pratar om det vi brukar kalla vetekornets lag: “han var vetekornet, låg i jordens djup / han stod upp en påskdag, lever bland oss nu.”
Men det texten illustrerar, samma som dopet illustrerar, är aktuell var dag, att dö bort från det gamla och sträcka sig mot det nya, precis så som psalmen avslutas: Kärlek med ditt ljus kom, kom och hos oss förbliv.