Denna kvällspsalm, psalm 191, innehåller rader som hjälper till med att zooma ut lite från mitt eget liv och dessutom hissna lite.
Andra versen börjar: ”När jorden sig i rymden vänder och ljuset går från trakt till trakt”. Vi är en massa människor på en stor rymdboll som far fram i rymdens mörker i nästan 30 000 meter i sekunden.
På en knapp prick i universum ligger jag här på kvällskvisten och oroar mig för vad jag sa till den och den, eller om den där tapeten verkligen passar med det golvet… Och på andra sidan av jorden går solen upp och nån annan stackar kommer oroa sig för samma sak, helt i onödan.
Det är ibland skönt att få perspektiv på saker, goddag/godnatt på er!