Enligt Astrid Lindgren sjöng hennes föräldrar denna psalm varje kväll när det var dags att sova. I texten ställs det ovissa och tillfälliga mot det fasta och eviga.
Det uppkommer ständigt yttre omständigheter som får oss att känna att vår tillvaro är oviss, något som ofta leder till oro. Detta händer i allt ifrån det lilla sammanhanget där kanske någon i familjen blir oväntat sjuk, till större sammanhang som krig eller epidemier. Psalmen pekar på att det finns något att lita på, som skapar trygghet och finns ända in i och förbi ens sista natt på här på jorden.
Vad som händer runt om oss har vi inte någon kontroll över, men med en inre visshet om att även detta bara är tillfälligt kan vi känna trygghet och lugn i det som är evigt.
