Psalm 169 är ett perfekt exempel på hur en och samma text kan upplevas fullkomligt olika beroende på hur den sjungs.
Texten skrevs av Laurentius Laurinus efter fruns bortgång år 1620. Den hade från början ett väldigt starkt fokus på himmelen, ljuset och glädjen där. Psalmen har både en A- och B-melodi och de är sannerligen olika. Den första är även den från 1600-talet och har en väldigt högtidlig men lite mörkare stämning. Melodi B har inte något alls med A-melodin att göra, den härstammar istället ifrån ”Pilgrims-Sånger” från 1859, Den är så glad att man nästan helt glömmer vad som låg till grund för att psalmen skrevs.
Psalmen i båda melodier finns att höra här.