Änglar, det känns som ett ämne man inte hör mycket om längre. Jag minns från barndomen att folk ibland sa: ”hon måste ha haft änglavakt”, det sa även ateister ibland.
Änglar är temat för psalm 167 och den har sitt ursprung i en psalm av tysken Georg Reimann från 1639. Det känns som att det måste ha varit mycket lättare att säga att man trodde på änglar på den tiden, eller för all del bara 30-40 år tillbaka. Låt va att jag inte vistas i kyrkor så ofta men min känsla är att man skulle dömas hårdare om man sade sig tro på dem. När man läser om hur de olika sorterna ser ut låter det ibland som en saga, med 6 vingar eller ringar fulla med ögon…
Men visst har det hänt saker ibland där man undrar hur man egentligen slapp undan döden eller allvarlig skada? Jag vågar nog inte göra anspråk på vad det kan ha varit som gjort att man kom undan, men ibland har man när på blivit både överkörd, ramlat olyckligt och med mer eller mindre skulle det kunnat gå mycket värre.
Men här är den, sången om änglarna: