Det är lätt att ibland nå en viss stagnation i sitt inre liv. Att tycka att man nog redan har svaret på det mesta, att det inte finns mycket nytt att upptäcka. Man lunkar på i livet och tappar den där reflektionen och hungern efter mer. I pingstpsalmen Helige ande, låt nu ske finns en bön om att få tillbaka det.
I slutet av första versen önskas ett styng i hjärtat och vid första anblick kan man ana att man bör ha dåligt samvete för ens stagnation. Men som Per Olof Nisser skriver om psalmen bör man snarare förstå detta tillsammans med andra versen, att: ”människan ej lever blott av bröd”.