Livet är kort, så varför klaga?
Riktigt så enkelt är det kanske inte, men temat om livet korthet tas upp i psalm 157 Den korta stund jag vandrar här. Psalmen är över 200 år gammal så klagandet, fruktar och oron för vad som ska komma är inte direkt ny. Det är verkligen lätt att fastna i ett slags tunnelseende ibland när det är många problem och stor osäkerhet. Man förmår inte riktigt lyfta blicken. Psalmförfattaren Franz Michael verkar vara väl medveten om det men försöker ge en uppmuntran med orden: ”Han som den gode Herden är, han mina steg ledsagar”.
Det är kanske lätt att säga när man står utanför en oroande situation. Själv försöker jag dock påminna mig själv ibland när man är lite för orolig: jag har ju klarat mig hittills, även om det inte alltid var lätt. Då finns det anledning att tro, att det kommer gå en bit till också. Att få lita på detta och lägga morgondagens bekymmer på imorgon istället för att bära dem idag?
Hoppas psalmen kan inspirera lite!