”Jesus dog, då dog vi alla, Hallelujah!”
Så börjar andra versen på psalm 153 Livet vann, dessa namn är Jesus.
Jag kommer på mig själv med att behöva zooma ut lite granna ibland. För sådana fraser och uttryck som man kanske är van vid och har växt upp med kan låta oerhört lustiga tagna ur sina sammanhang, och kanske även i sina sammanhang.
En förhoppning med psalmprojektet, när jag började, var att det kanske sak nå utanför kyrkans väggar, eftersom väldigt få äger en psalmbok. Än färre kan tänkas läsa noter och färre än det ägnar kanske den kunskapen bara för att ta reda på dessa psalmer. Att sedan förstå dem kan kanske vara ännu svårare för den som inte förstår bibelhänvisningarna, symboliken m.m.
Även om vårt samhälle är sekulärt till stor del idag så känns det som att man ändå går miste om något när den kulturella kanon blir så tunn att många inte kan ta till sig av kultur som har gått före, som har lagt grunden till hur saker är idag. Jag tänker att utan att veta var man kommer ifrån så kan man inte heller veta vart man är påväg!
Nu snurrade kanske tankarna iväg lite väl långt ifrån psalmen, så här kommer den utan fler funderingar: