Församlingen är en helt unik plats på jorden.
Kom att tänka på detta när jag skulle skriva denna texten till psalm 151 Denna dag stod Kristus opp. Förvisso är detta en påskpsalm, men jag hakade som vanligt upp mig på något i texten. Detta något är Britt G. Hallqvists användande av ordet ”vänner” i sin översättning. ”Vänner, bär i sången fram, Halleluja!”. I originalet står det ”kristna” istället för vänner, något som jag tycker ger känslan av ”de som tycker som jag”, eller, något som bara förenar via tro och åsikter.
Britts val att använda just vänner fick mig att fundera på denna grupp, församlingen. Den är unik i förhållande till nästan alla andra förening och samlingar utav människor. För på vilken plats i samhället träffas en 2-åring och en 102-åring, samtidigt, med gemensamt syfte? På vilken plats i dagens samhälle känner man sig trygg och utan misstänksamhet? Och på vilken plats kommer folk med rätt skilda politiska åsikter samman? På vilken plats sitter alkoholisten som kämpar med sitt beroende bredvid företagsledaren, barnfamiljen och tonåringen som kör epa? Jag kan bara komma på ett enda ställe, församlingen.
Denna församlingen tänker jag att Britt här kallar för vänner, en vid skara människor i olika åldrar, med olika härkomst, olika tankar, olika livsmål, men vänner. Allas samlas med anledning av det som psalmen talar om, att: Denna dag stod Kristus opp!