Psalm 149 Detta är den stora dagen är en psalm sprängfylld av starka bilden och en inte minst högtidlig melodi.
Bilden av ett lamm som vinner över ondskans makt, Satan och dödens välde. När jag läser detta kan jag inte låta bli att se det lilla lammet från toalettpappers-reklamen glatt dansandes på ormens huvud. Bilden är nästan lite absurd, för hur skulle det kunna hända? Hur skulle ett lamm kunna vinna den fajten och hur skulle kärleken kunna vinna mot ondskan ursinniga kraft?
Samtidigt tycker jag mig se små prov på detta i vardagen hela tiden. Ett bråk som avslutas med ett omfamnande, en vacker och enträgen maskros som tränger sig upp ur asfalten. När någon blir förlåten utan att ha bett om det och varje gång andra kinden vänds till.
Undra om inte detta skulle kunna få mycket starkare genomslag mot allt elände i samhället, snarare än hårdare tag och strängare straff? Kan en enkel maskros trotsa asfaltens klibbiga mörker torde kärlek kunna stilla många konflikter.