Vad ljus över griften – Och avgrunden bävar!
Vad ljus över griften innehåller orden ”Och avgrunden bävar”, bävar, avgrunden De där orden riktigt ruskade tag i mig. Behövde spåra tillbaka och se varför: ”Fullkomnad är skriften och salighets höjd!”
Det som hade lovats genom profeterna för så länge sedan, det hände! Det hände tillslut! Och avgrunden bävar! Inte bävade, som i dåtid, utan bävar!
När det heliga blir verkligt: skönheten i religiös upplevelse
Vissa psalmer, så som 146 Vad ljus över griften, har förmågan att svepa med en precis som en kraftfull bok, film eller dikt. Och vissa bilder talar mer än andra, när de träffar rätt så kan det bli väldigt dramatiskt.
Jag tänker mig att folket på den tiden, ja de har fått höra att det ska hända, att det ska komma, av sina föräldrar, som hört det av sina, som hört det berättas igen. Det hade nog varit lätt att känna en viss: ”Jaja, tro du det” och så går man tillbaka till att laga sina nät eller fixa gångjärnet på den evigt gnisslande dörren. Och sen, sen händer det, det som skriften och profeterna talade om! Tänk chocken, att själv få bevittna?!
Om detta talar påskpsalmerna och trots att dess författare föddes 1800 år senare så ges berättelsen ändå ett liv på detta sättet! Visst är det mäktigt?
Psalm 146 Vad ljus över griften
Text
1
Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är skriften,
o salighets höjd!
Från himmelen hälsad,
han framgår i glans,
och världen är frälsad,
och segern är hans.
Bortvält är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt
för hans andes fläkt,
och avgrunden bävar.
Halleluja!
2
Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,
dock segrade ljuset
för evig tid.
Nedstörtad är döden
och tron står opp
bland jordiska öden
med himmelskt hopp.
I sörjande kvinnor,
vem söken I här?
Den levande ej
bland de döda är:
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!
3
Så himlen med jorden
försonade sig,
så graven är vorden
till glädjen en stig.
I huvu'n, som böjdens
vid korsets fot,
upplyftens och fröjdens
trots världens hot.
Kom, skingrade hjord,
till din herde igen:
Han lever, han lever
och följer dig än
osynlig från himlen.
Halleluja!
4
Nu stormen, o tider!
Hans kyrka står fast.
Som ljuset sig sprider
hans lära med hast.
Ut gå i all världen
hans sändningabud
och vittna bland svärden
och bålen om Gud
och vittna om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd,
blev genom sin död
en förstling till livet.
Halleluja!
5
I fromma, vi klagen,
vi misströsten I?
Hur fort är båd' dagen
och natten förbi!
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstån i åter
likt kornen som gro.
Han själv, som dem sådde,
skall komma till slut
och samla in skörden
men skilja förut
ogräset från vetet.
Halleluja!
Text: Frans Michael Franzén år 1812
Musik: Dansk melodi ca. 1528
Bearb. Karl-Gustaf Hildebrand
Inspelning: Psalmprojektet