Psalm 140 är en utav psalmerna vi ofta sjunger under fastan. Vad den kristna fastan innebär borde inte vara främmande för någon, men oavsett om det ät kopplat till tron eller inte så är fasta som fenomen intressant.
I sin allra grundläggande form är väl fastan ändå att avstå något, för att vinna något annat. Fasta kan vara att man avstår socker för att vinna hälsa, datorspelande för att vinna tid med sin partner eller att fasta från sin mobil för att faktiskt vara närvarande med sina barn.
Denna sortens avvägningar gör vi ju jämt, men fastan sätter oss under lupp, den får oss att se över våra prioritering, våra val. Ibland lägger man sig till med ovanor, som kryper in över tid, lite i taget, tills vi mist kontrollen över något som kanske egentligen var gott, vore det med måtta. Ibland lät vi kanske någon mörkare del av vårt inre få göra val vi kanske inte riktigt vill fortsätta med.
Fastan är tiden att tänka efter, känna efter och lägga undan något för det som vi vill vinna. Och just häri ligger styrkan: ”För det vi vill vinna”. Att inte äta socker (som jag dagligen misslyckas med, för att ta ett exempel) kan vara nog så ärbart, men svårt. Men att sätta detta i kontrast till det jag vill vinna: hälsa och ett långt liv, en frisk pappa till framtida barn. Det är något som motiverar på ett helt annat sätt än att stirra sig blind på att jag bara inte får plocka upp den lilla kakbiten (läs: 10 bamsestora chokladkaramellkakor) som jag precis lade intill förmiddagens kaffekopp.
Och som dagens psalm säger i tredje versen: ”det intet finns som inte vinns av kärleken som lider”.
Text
1 Du bar ditt kors, o Jesu mild, då dödens väg du trädde, till frälsning för den värld som vild och full av hat dig hädde. O kärleks höjd! Du blöder böjd för dem som dig förfölja. 2 Du bar ditt kors. Då bar du ock med världens skulder mina. Och bland de otacksammas flock som du vill nämna dina är också jag, fast dag från dag din kärlek mig besöker. 3 Du bar ditt kors. Din härlighet, som alla himlar prisa, din makt, som icke gränser vet, du lade av, att visa, det intet finns, som icke vinns av kärleken som lider. 4 Du bar ditt kors. Så lär ock mig, o Segerhjälte, vinna och uppå korsets helga stig till himlamålet hinna. Då är min själ förvarad väl och lever i din kärlek.
Text: Erik Gustaf Geijer / Musik: Darmstadt 1600-talet