Vi glömmer ibland hur fattigt Sverige en gång var. Ett land man utvandrade ifrån, där kläder lappade och saker som ”charkbricka” var något de flesta knappast visste vad det var. ”Dock vilar du i ringhet klädd på fattigdomens bädd” var något varje unge runt slutet på 1800-talet kunde identifiera sig med. Det lilla barnet, som var världens frälsare, men föddes på en bädd av halm bland djuren…
Psalm 126, Ett barn är fött på denna dag är fortfarande oförändrad sedan år 1817 och känns kanske tämligen högtidlig, knappast så att ett barn skulle kunna knyta an till den. Dock gömmer sig samma budskap i textens rader idag. Kanske kan det budskapet få dig att se på din tillvaro med nya ögon?