Psalm 105 Hosianna Davids Son

Hosianna Davids son: en psalm som står emot tidens tand

Hosianna Davids son, en pompös hit-låt och en av de mest karaktäristiska psalmerna vi har för advent. Vi känner alla igen den, men den var tänkt att låta annorlunda.

Lyssna på psalmen nedan medan du läser vidare om upphovspersonens avsikt!

Psalmen är en av de allra populäraste psalmerna kring jul och advent men trots det tog det lång tid innan den kom med i psalmboken. Det var först 1986 den ingick i den svenska psalmboken, trots att texten kommer rätt från bibeln och musiken skapades redan år 1795.

Varför tog det så lång tid?

Varför det tog över 150 år att få in den i psalmboken är en nyfiken fråga för redan två år efter premiären, 1797 beklagade sig en lyssnare med följande ord om bla. Hosianna ”befunnos för korte samt at de icke söngos och spelades ännu flere gånger”. Om 1700-talssvenskan är lite ringrostig kan man sammanfatta det hela med att åhöraren tyckte sången var en hit och borde spelas på repeat!

Trots att den kom med i otaliga kyrkliga och frikyrkliga sångböcker fanns ändå någon slags motvilja till att införliva den i psalmboken.

Betydelsen av Hosianna och Davids Son

Innan jag berättar om psalmens hemlighet vill jag först förklara texten lite granna. Hosianna, folkets hyllningsrop när Jesus rider in i Jerusalem kommer från matteusevangeliets 21 kapitel, vers 9. Det betyder “ge frälsning; kom med hjälp”. “Davids son” syftar på Jesus här och hans båda föräldrar, Josef och Maria, kom båda två från kung David. I psaltaren 118:26 står det: “Välsignad den som kommer i Herrens namn!” och finns även detta med i psalmen.

Psalmens hemlighet

Kompositören till melodin har ansetts vara bättre pianist än självaste Beethoven. Georg Vogler, även kallad Abbé Vogler, hade en uttrycklig önskan angående koraler. De skulle vara enkla, obryderade, utan prydnader. Något som inte riktigt stämmer in på Hosianna Davids son så som vi brukar känna den. Han skrev såhär:

“Sluteligen vil jag bedja alla Organister at aldrig i Choralen iblanda inteludier d.ä. opassande mellanspel, löpningar, chromatiska scalor, triller, ja terz och sext, triller vid cadencen, föreslag, små noter och alla slags prydnader, än mindre Musikaliske målningar. Skulle någon härvid åberopa sig mit exempel, ber jag honom göra skilnad mellan en Concert och en Gudstjenst, och tillka påminna sig, huru jag vid Concerterne spelt Choralen, innan jag börjat att contrapunctera dess thema.”

Ett experiment i enkelhet

Min poäng är att idealet, som jag förstår det, ändå var att koraler, sådana enkla psalmer, skulle har en ödmjukare musikaliskt arrangemang. Musiken skulle bara ledsaga melodin, som skulle sjungas unisont, och inte ta så mycket plats.

Denna tanke på enkelhet, där musiken inte tar ifrån melodi och ord dess grandezza, är något som rimmar väldigt nära det ideal och den intention psalmprojektet har. Att låta melodin och orden få ta plats, och försöka hitta någon slags ursprunglig känsla, har varit en av ledstjärnorna.

Att hävda något sådant som att min inspelning är ursprungligare än originalet är såklart fåfängt och osant. Dock är den ett experiment med att försöka avlägsna så mycket musikaliska prydnader som är möjligt. Detta för att i någon mån återkoppla till kompositörens egna åsikter tankar om hur musiken till en koral bör låta, som han själv inte följde.