Psalm 109 Det susar genom livets strid

Det susar genom livets strid – på villovägar i psalmen

Det susar genom livets strid, ännu en psalm där mina tankar leds på villovägar i psalmtexten. Jag tänker på den näst sista raden: ”O mänsklighet, ställ dörrn på glänt”.

Lyssna medan du läser vidare:

Vi uppmanas att ha dörren på glänt för det som ska komma. Och i advent är det såklart han, vars ankomst fick en stjärna att tända sig i öster. Men bilden av en dörr som ska ställas på glänt för tankarna till en övervuxen och stängd dörr. En väldigt specifik sådan:

Världens Ljus

Världens ljus är namnet på en tavla med en, åtminstone för mig, ovanlig Jesus på. Det är en mörk, grönmurrig tavla där Jesus, hållande en lykta, knackar på en dörr. Men dörren är överväxt, det är helt uppenbart att den inte öppnats på mycket länge. Vid närmare anblick ser man även att dörren saknar ett handtag. Konstnären William Hunt ville med detta representera det ”obstinat slutna sinnet”.

Det obstinat slutna sinnet

Det är en tanke jag vill dröja kvar vid och som jag tänkt på många gånger. Att precis så är det med allt faktist, oavsett om det är Gud som pockar på dörren, eller någons idéer, förmaningar och åsikter. Var och en har ett väldigt stort inflytande över vad man släpper in och inte. Och inte sällan stänger man sig mer och mer med åren.

Det kan leda till en stelhet i sinnet som jag försöker bekämpa bäst jag kan. För visst har jag själv funderat på mycket många gånger, men att tro att jag själv i all min prakt sitter inne på svaret, att jag alltid vet bäst, det är ändå rätt högmodigt. Och svårt blir det dessutom att släppa in människor in på livet om dörren är stängd.

O mänsklighet, ställ dörrn på glänt

Därför kommer psalmen igen med god tajming om att glänta lite på dörren och släppa in det goda som står där utanför och klappar på den.