”Och tacksamt se tillbaka, på vad av Gud i dag jag fått”
Så avslutas första versen och jag tenderar att uppehåller mig lite vid vissa meningar eller strofer mer än andra. Det låter banalt att ”öva tacksamhet”, men jag tror det är viktigt. Att vid slutet av dagen se tillbaka på allt det goda som ändå fanns där.
Inte för att manipulera sig själv att tro att allt är bra när det inte är det, utan för att livet är fyllt av prövningar, dagligen, smärtor, oro, men också mycket att vara glad och tacksam över. Även om det är små saker som att alla trafikljusen slog om till grönt precis när man kom med bilen, eller att kaffet blev sådär perfekt i förmiddags. Det låter kanske banalt, men så kommer jag i samband med detta att tänka på några andra rader, kanske har jag redan nämnt dem: ”Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns”. Och lägger man mer vikt vid att minnas det goda vid dagens slut, då kanske livets börda blir lättare att bära?
Det är bara en tanke, hoppas ni gillar inspelningen, den finns i två olika melodier, båda är över 500 år gamla om jag inte minns fel!