Alla som bett ”Gud som haver barnen kär” vid läggdags räcker upp en hand, eller trycker på like-knappen, annars ser vi nog inte.
Denna enkla barnabön kan tyckas inte vara så märkvärdig men inbjuder ändå till en fundamental trygghet. Vi kan ibland oroa oss mycket för det som händer i stunden, ibland tar till och med små trivialiteter upp mer energi och oro än vad en översvämmad källarvåning hade lyckats med. Vad jag vill säga är att vi är väldigt oförmögna att se vart alla våra anledningar till oro bär oss. Det är något vi ofta ser först i backspegeln och inte är det alltid något vi själva styr eller fogar över. Med det i åtanke bjuder denna enkla bön in oss att våga lita och inte ta ut saker i förskott. 🙂