”Låt mig börja med dig,
men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig”
Så börjar sista versen i denna psalm av Lina Sandell. Jag fastnade för dessa ord, de går att applicera på mycket här i livet, vare sig det gäller tron eller värdsliga tankar och projekt. Det blir lätt att man glider ifrån den raka vägen, sitt löfte, målet. Lite som viskleken, där man börja med ett klart ord, uppsåt, hjärta, men där händelser i livet, där tiden, ibland grumlar till det. Då behöver man ibland återvända till ursprunget, så att man landar där man hade för avsikt.
Att börja sin livsvandringen i rätt håll är viktigt, men av avsluta den rätt är kanske viktigare?