Nu efter årets sommars allra vackraste helg har vi här en urgammal psalm som på äkta svenskt manér klagar på vår korta sommar.
För se, det är inte bara nu i dessa klimatgalna tiden som den svenska sommaren gör människor besvikna.
Nä, det tyckte man även 1833. Det var faktiskt en dansk som skrev den, men den översattes såklart till Svenska så att alla kan förstå hur illa det är.
”Fram skrider året i sin gång” finns under kategorin årstiderna och är en klassisk höstpsalm. Så fort man pratar om årstider så drar tankarna alltid åt livet här på jorden och som så ofta titta psalmerna mot hoppet om himlen. Men jag tänker att det är för lite att stanna där. För även om denna jord ska försvinna en dag, och man själv kanske når himlen, så finns det människor som kommer efter, som också ska få leva sin tid här.
Våra liv kanske vissnar, men vi kan så frön och skapa en bördig jord för de som kommer efter oss. Så att de får de bästa förutsättningar vi möjligen kan ge dem att få ett rikt liv här också även om målet kanske är på en annan plats. För visst är sommaren ändå underbar när solen lyser med all sin kraft?
